100 B.C. 1.3 - Graviditeten
När jag fick reda på underbara nyheten var jag först chockad. Allt gick ju så snabbt framåt. Och att jag gjorde ju slut med Elvin. Så nu ska jag få det jag planerat och önskat mig hur länge som helst, men den skulle inte ha någon pappa. Toppen.. I alla fall så brukade jag sitta framför sängen på kvällerna och fantisera om hur det skulle se ut när magen blev större.
Men det fanns även kvällar då jag kände tvärtom. Jag kände att jag inte skulle klara av det och barnet skulle få en dålig barndom. Det fanns en tid under de 9 månaderna då jag föll i ett stort svart hål.
Men då fanns han här, Marc. Min allra bästa vän och granne. Jag har faktiskt inte känt honom länge, bara sen jag flyttade hit. Han fick mig att må så mycket bättre och att skratta igen.
Jag kunde till och med sova glatt igen.
.....
Det var bara några dagar kvar till födelsen, så jag hade skrapat ihop det lila jag hade och gjorde ett pojkrum åt lilla filuren. Som jag av misstag fick reda på att det skulle vara. Det var när jag skulle ha min sista kontroll för någon vecka sen. Men för mig gjorde det absolut ingenting. Det var faktist så jag ville ha det. Först en storebror och sen kanske någon gång i tiden en lilla syster.
De sista dagarna upptäckte jag konsten. Jag märkte dock att jag inte var såå bra på det. hehe. Men kul var det i alla fall. Och det skulle jag även kunna hålla på med när bebisen kommer.
En dag när jag låg och kollade på tv en stund så var det dags.Bebisen var påväg. Det var dags. FATTAAR NII?!!
Så jag fick ta mitt pick o pack och åka till sjukhuset.
.. Och därifrån kom jag med världens underbara lilla filur, Andrew. ♥
